Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
-
-
-
-
-
-
-
-
-
Garnet i källaren7 år sedan
-
Åren går...7 år sedan
-
-
-
-
ingen mer filmblogg.9 år sedan
-
Avancerad lagning av kanin11 år sedan
-
Semester!12 år sedan
-
-
-
-
-
-
-
-
3 kommentarer:
*kram*
Hej, läste lite om dina problem med yrsel. jag är själv sjukskriven sedan ett år tillbaka för min yrsel och har fortfarande inte fått ngn diagnos. Jag känner igen så mycket utav det du skriver, om läkare som tycker att man skall lära sig att leva med eländet... Leva med vadå kan man undra, de har ju inte fastställt någon diagnos... Hur har det gått för dig?? Du får gärna ta kontakt med mig om du vill så kanske vi har några tips till varandra som kan hjälpa. //Micke
webben@capslock.biz
Ja, tänk att man kan bli så stolt över "sina små". Jag blev nästan rörd till tårar när lärar´n sa: "Han har klarat det". Han har "lekt" sig igenom läsåret, bara struntat i allt. Han är inte alls någon otrevlig elev, bara väldigt lat. Han förstår inte "grejen" med skolan, men senaste veckorna har jag märkt en skärpning.
Tänk att han klarade det! Då måste jag ju gjort någon nytta:-)
Vår LCHF går sisådär. Maten är bra! även om vi fuskar då och då. Ibland medvetet och ibland omedvetet. Det är, som sagt, svårt med skolmaten.
Jag är mindre sugen på snacks av olika slag. Jag har inte ens varit sugen på chips sen vi började! Förut har jag kunnat äta chips 2-3 ggr i veckan...
Det har inte märkts någonting på vågen än, kanske något kg. Men det får komma så småningom. Sambon tycker att han blir skruttig i magen, men jag hoppas att det bara är en reaktion på att kroppen håller på att vänja sig!?
Vi fortsätter, även om det inte blir så jättesträngt.
Ha det gott! :-)
Skicka en kommentar