Tack för att ni hållit tummarna för mig, det hjälpte tror jag!
Graviditetshormonet i blodet hade sjunkit, så det var inte ett utomkvedshavandeskap, tack och lov! Vi fick åka hem nästan direkt igen.
Nu känns det ärligt talat inte så hemskt med "bara" ett missfall längre, det känns faktiskt ganska skönt att kroppen har löst det själv.
Men för säkerhets skull ska jag på ultraljud på fredag för att kolla så att allt är borta.
Jag är så glad att jag har så snälla, fina människor som läser min blogg och tack alla ni som har skrivit så underbart snälla kommentarer!
tisdag, februari 17, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Sköönt att du inte behöver operera.
Skickar ett garn-och-te-paket idag, hoppas du känner dig bättre.
/Åsa
Pustar ut! Skönt att det trots allt verkar gå bra!
Kram på dig
Så skönt!
kramar
Vad skönt att läsa att det inte var utomkveds och att du verkar känna dig vid gott mod!
Ta hand om dig!
Kram!
Lilla gumman! Här har man inte läst på några dagar och så har du varit med om värsta mardrömmen, under tiden!! Jag lider och känner med dig, verkligen!! Jag har fått två missfall och det är så tomt efteråt....men på något märkligt vis, så tänker man att kroppen, justerar det som inte är fullkomligt och sköter det på sitt vis..! Min läkare sa...efter ett av mina missfall att: vill du bli gravid igen? Ja...det ville jag ju...det är bara till att köra på, för nu är kroppen fortfarande inställd på graviditet och då är det lättare att bli gravid igen...
Se framåt och tänk ljusa tankar! Allt ordnar sig, ska du se!
Kramar Annika
Skicka en kommentar