Jag mår inte så bra, fast ändå bättre än igår..

Trött är det som beskriver mig bäst just nu.

Jag har inte så ont längre, men jag blöder, och blöder, och blöder, och det gör mig trött. Jag äter så gott jag kan, men måste äta lite åt gången för att jag inte ska bli så gasig, för gas=tryck i nedre regionerna=förbannat ont.
Utöver lite mat då och då lever jag för tillfället på choklad och cocacola. Min kropp bara skriker efter snabba energikickar, inte så hälsosamt, men för nuet så får det vara så.
Armarna värker också, var och lämnade prover igen idag. Jag har tappat räkningen på hur många gånger dom stuckit mig den här veckan..jag är mer blå än hudfärgad i armvecken.

Utöver det så tror min kropp fortfarande att jag är gravid. Så brösten värker och är enorma och jag är svullen som sjutton, så jag känner mig som en blandning mellan Michelingubben och Linda Rosing. Plus att jag mår illa.

Imorgon ska jag på ultraljud för att se så inget finns kvar därinne, och för att vara säkra på att det inte är ett utomkveds ändå.. Jag är nervös måste jag erkänna. ...men som jag blöder så är borde det vara ett under om jag faktiskt har något kvar överhuvudtaget därinne...:S

Helst av allt nu så skulle jag vilja att livet återgick till det normala.

När jag satt och väntade på att lämna prover idag så träffade jag supertrevliga Lena som har Atelje Här i Nuet, dit jag brukar gå på stickcafé. Alltid lika roligt att prata med henne, hon berättade att hon ska ha en kurs i stickning för föräldralediga, på dagtid. Vilken bra och rolig idé!
Jag erbjöd mig att komma och hjälpa till, och det verkade hon positiv till.

..men stickning kombinerat med små barn kan vara ett äventyr :)
I våras var jag hos en kompis, J, och hennes två söta små pojkar som då var ungefär 1 år och 2,5 år...vi satt i tv-soffan och jag skulle visa henne hur man gjorde för att sticka en häl. Pojkarna var ute i hallen och lekte riktigt snällt (de är vildar i vanliga fall). Helt plötsligt blev det knäpptyst, och medans J kämpade på med hälavmaskningen så smög jag ut i hallen och såg att badrumsdörren var öppen, jag gläntade på den och kikade in, och där stod två superlyckliga genomblöta pojkar i full färd med att proppa avloppet i tvättstället fullt med sönderblött toapapper *skrattar*